om att måla

Det går åt förvånansvärt mycket vit färg till ett rött hus med vita knutar. 20 liter vitt hittills.

De tio läsare som varit inne på min blogg i dag har fått beundra den här fashionabla målarbilden och läsa rubriken: så här har jag hållit på i över ett år

 

Då hade jag bara målat i en halv timme och hade inte så  mycket mer att säga. Nu, kanske tie timmar senare, har jag lite fler tankar om att måla.

Jag får ibland frågan: "Hur orkar du måla?" Det är i och för sig en helt relevant fråga, jag har ju målat tvåvåningshuset med pensel snart två gånger utvändigt och fyra gånger invändigt under ett drygt år. Och dessutom haft småbarn, jobbat, planerat hus, tvättat tygblöjor... Jag har målat så pass att till och med jag själv tröttnat på mina facebook-statusar.

Hanna 

målar

Hanna 

maalaa

maalaa punaista, maalaa valkoista, maalaa sisällä, maalaa ylösalaisin, maalaa taas maailmaansa.

Hanna

målar med tongåvan, målar med sissi, målar med ac/dc, målar med nattklassiskt.

Hanna

målar med prinsessan Viktoria

Hanna 

maalaa kahden apumiehen kanssa, målar med Robin Hood.

Efter flitigt målande somnade Robin Hood utmattad under en bit linisolering. Ganska många gånger har vi tytt oss till Yle Arenan och det har gått åt otaliga russin- och kexpaket. För att jag ska få måla.

Ibland har jag funderat på hurudana minnen barnen fått från byggtiden, har vi varit tillräckligt närvarande föräldrar? I dag tror jag att jag fick svar på frågan.

"Äiti, kun mä tunnen tuon maalin tuoksun, mulle tulee mieleen kaikki ne hetket kun meillä oli vielä rakennus ja mä sain katsoa ydinreaktorista Hessua ja syödä herkkuja ja se oli ihanaa."

Jag målar vidare.

Många förbipromenerare har nog säkert undrat om jag är riktigt klok. Jag har haft lust att svara på deras undrande blickar: "Jag tänker." När ja målar så tänker jag. Penseln far fram och tillbaka och tankarna kommer och går. Jag planerar inredning, planerar dagispackning, planerar pendlingslogistik. Låter tankarna flyta och formulera sig om och om igen. Än om det ena, än om det andra. I dag om, eh, målning.

Så för mig känns frågan om hur jag orkar måla irrelevant. Själv undrar jag hur jag skulle orka om jag inte skulle få måla.