Det var skolavslutningsstämning i skolan med sommarklädda barn med spring i benen och sexorna som fått beställa pizzor till lunch och satt med sina kartonger ute i gräset. Vi råkade komma just när det var rast och fick snoka runt i klassrummen för oss själva.
Multiplikation med bråktal, hmm...
Diftonger. Ja veit itt...
I-PAD??
Man känner ju sig lite vuxen när man har gått i lågstadieskola (det heter visst grundskola nuförtiden) och minns som igår när lärarinnan Sorenza högtidligt satte sig vid tramporgeln och hela skolan stämde upp i sommarpsalmen. Och jag kan utan att blinka säga att det är ett av mina mest stämningsfulla minnen och jag blir lycklig inombords när jag hör den blomstertid nu kommer. I dagens skola får tramporgeln stå på paradplats i ändan av en korridor och påminna om en tid som gått. I festsalen var det lite modernare teknik som höll på att installeras.
Är det den fina psalmen som står för skolavslutningsstämningen eller kan den också uppnås av känslan att ha två och en halv månad ledigt framför sig, av att efter sista skoldagen ta av sig skorna och ge sig ut på gruset, av att blåsa bort fröna från en maskros, av postlådan som omringas av en doftande syrenbuske, eller genom att skippa lunchen och lyxa till det i sitt sommarparadis. Eller är det en en kombination av allt som gör skolavslutningstämningen?
Om man heter Sorenza och är lärarinna bara måste man spela tramporgel. Det är liksom en helhet.
SvaraRaderaDet tror jag absolut att alla som har gått i Särkimo lågstadieskola håller med om!
SvaraRaderajag håller med!
SvaraRadera