nästan kusligt

Det var dels soligt och vackert, dels dimmigt och nästan kusligt. I söndags gjorde vi en islossningsutflykt till ett av våra favoritställen, sydspetsen på Emsalö.

Den här gången var det mannen som tog bilderna, jag höll på med telefonkameran i stället. Min bild ser ni i min nya slarviga bildblogg: Otin kuvan.

till fots

 

stockholm mitt i natten

kan vi gå till lekparken?

Fredagarna är min och barnens lediga dag, jag är vårdledig på fredagar för att kompensera för tio timmars dagisdagar måndag till torsdag. I dag ville pojkarna gå till lekparken men jag tog dem till utsiktsberget.

sommaren är kort

Grannen bjöd med oss  på sommarens sista tur med mahognybåten ut till Äggskär i lördags.

Lite regn på Haikofjärden.

Vy mot Helsingfors. Mörka molnet såg ut att komma därifrån.

  Horisonten var lite sned.

 
Sista sommarsången.

Sköldvik.

Hembyn.

 

 
Och mitt i allt stiger jag ur båten utanför min ytterdörr.  Det var den sommaren.

sommarkväll i Marstrand

Toast skagen, vitt vin, kvällssol, klippor, segelbåtar. Vår vistelse på svenska västkusten krympte ihop till en varm sommarkväll i Marstrand.

 

Man har ju sett ett par hus i Marstrand presenteras i svenska inredningstidningar. Men det gick nog inte att gissa vilka eftersom alla hus var så välskötta och vackra. Vi avslutade kvällen med att försöka fiska lite krabbor vid kajen och satt sedan och såg solen gå ner. En kväll man lever länge på.

också en utflykt

Nog är det ju en utflykt att hänga en lördag kväll på stranden i Hertonäs och samtidigt testa telefonens panoramafunktion.

historiska hus blev en stol

Lovisa Historiska Hus är mäktigt.  Mera hemma hos än vad mitt i allt kan ta in på en gång (+fotograferingsförbud i de flesta husen).

Bilagan som följde med Vartti 21.8 och fungerade som evenemangsguide innehåller bilder och berättelser från varje hus, bästa inredningstidningen på länge! På www.ostnyland.fi finns mer stämningar.

I ett av husen hittade jag golvmålningen som jag planerar längs väggarna i finsalongen, fast med lite andra färger.

 

I sista loppisskyltfönstret stod en stol. Och så började det hända saker. En sådan måste finnas i min "ateljé". Dessvärre fanns det en till likadan inne i butiken. Det blev ett djupt parlamenterande om huruvida jag bara kan ta en när jag egentligen bara vill ha en, samtidigt som det nästan är ett smärre brott att dela upp ett unikt möblemang för att aldrig mötas igen. Så det blev två stolar.

Jag tackar min kära make för födelsedagspresenten. Han försummade dagen i vintras men är nu varmt förlåten.

Kakelugnen är vår enda och finns i nuvarande köket. Vi har precis beställt nya köket och efter att vi installerat det i vinter så blir gamla köket mitt revir och får den här tapeten. I fall att inte planerna ändras mitt i allt.

nu talar vi loppis

Jag visste att Loppis-skyltarna skulle komma att stå tätt längs vägarna när vi körde genom Sverige. Men för säkerhets skull hade jag googlat lite och tänkt att Tanums loppis kanske kunde vara något för mig. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig, men inte var det det här.

Som tur var det inte stängt ändå, vi var där på torsdagen.

Gården var proppfull med skjul och baracker och allt var bara loppis, loppis, loppis. I varje skrymsle.

Mitt i allt det här hade jag inga svenska pengar, vi hade just kommit över gränsen från Norge. Vilken amatör jag är.

Men pojkarna hade lite. De hade precis fått varsiga 20 kronors sedlar av min norska svåger. Den yngre lånade sin sedel till den äldre som köpte den här för 25 kronor.