loppishappening

Efter en paus på flera år ordnade Mannerheims barnskyddsförbunds lokalavdelning i Borgå äntligen det legendariska barnprylsloppiset. För mindre än 40 euro fick båda sönerna vinterjackor och värmebyxor, regnjackor, ett par galonbyxor, ett par vinterskor och lite annat krafs...

... och en liten inredningsdetalj till barnkammaren.

returpapper

Tanten som bor i huset bakom vår postlåda får sin söndagshesari på måndag kväll.

toisen romu on toisen aarre

Hurraa! Vårt gamla trädgårdsbord som jag försökt truga åt förbipasserande sedan juni och hagtornsrötterna jag haft framme sedan augusti får ett nytt hem! Vi hade höstlovsbesök i dag och jag försökte lite generat förklara varför jag inte har lyckats föra skräphögen till soptippen.

"E-heei, älä vie! Just tommosen mä haluan meidän ulkokeittiöön!"

Nu ser jag ju en enorm potential i den här familjen. Jag tror jag ska plocka fram lite annat skräp också tills de kommer hit med släpkärran...

hovleverantörer

Ju mörkare hösten blir desto gråare och sunkigare börjar jag klä mig. Som tur finns det hovleverantörer.

Klänningen till vänster (12 euro) och i mitten (16 euro) kom hem från Doris & Duke i dag. Jag skickar dessutom ett hjärtligt tack butiksägarna för konsten att hantera mitt kissnödiga trotsmonster medan jag provade kläderna.

Klänningen till höger plockade Eva upp från gratisloppiset på sitt jobb. Hon brukar förse mig med nödvändiga plagg ibland.

pinsamt inlägg

Jag tittar fram från mitt tillhåll under något gammalt som jag dragit över mig. I morse märkte jag att jag hela natten hade ståtat med ett synnerligen underligt och ologiskt blogginlägg som var menat som ett utkast för framtida flummerier. Misslyckandets dag var det visst igår, jag som tyckte jag hade sånt flyt med andra saker.

Ni som hann se inlägget - jag återkommer till ämnet senare!

en helt vanlig dag på jobbet

I dag ska jag mingla med Eva & co.

sommaren är kort

Grannen bjöd med oss  på sommarens sista tur med mahognybåten ut till Äggskär i lördags.

Lite regn på Haikofjärden.

Vy mot Helsingfors. Mörka molnet såg ut att komma därifrån.

  Horisonten var lite sned.

 
Sista sommarsången.

Sköldvik.

Hembyn.

 

 
Och mitt i allt stiger jag ur båten utanför min ytterdörr.  Det var den sommaren.

ojdå

Efter att ha torkat sex plåtar trattkantareller i ugnen (och till all lycka stekt och satt  lika mycket i frysen) fick jag höra att jag gör fel. Så här ska man göra.

Och ungefär så här ska de väl se ut när de börjar vara torra. Eller gör jag ännu också  något fel?

sommarkväll i Marstrand

Toast skagen, vitt vin, kvällssol, klippor, segelbåtar. Vår vistelse på svenska västkusten krympte ihop till en varm sommarkväll i Marstrand.

 

Man har ju sett ett par hus i Marstrand presenteras i svenska inredningstidningar. Men det gick nog inte att gissa vilka eftersom alla hus var så välskötta och vackra. Vi avslutade kvällen med att försöka fiska lite krabbor vid kajen och satt sedan och såg solen gå ner. En kväll man lever länge på.

orsak att bygga ut

En av orsakerna till att vi byggde ut huset var att få en ordentlig balkong med utsikt. Jag knäppte kortet för en stund sedan och stod innaför balkongdörren och kollade om det blev till något. Och just då åker m/s J.L. Runeberg förbi. Jag hann nästan.

som en isdans

Man kan sova ut på lördag morgon eller så kan man ge sig ut på hal is. Konståkning är svårare än jag trodde, jag som alltid skrinnat massor ute på havsisarna och som var en hejare på att göra mål i rinkbandy, men att koncentrerat glida bakåt i en cirkel på yttre bettet är en verklig utmaning. Farten tar slut och man vinglar iväg i fel riktning.

Jag inledde min karriär i våras med skridskorna jag haft sedan högstadiet. I somras köpte jag riktiga konstskridskor på gårdsloppisevenemanget i Gamla stan i Borgå.

"Vet du vad såna här kostar på riktigt?", frågade försäljaren.
"Jo, jag vet", sa jag och sprang glatt efter 80 euro till automaten. Jag fick dem billigt.

I dag var det säsongstart och jag föll bara en gång.

museum kanske?

Det här veckoslutet försöker vi lite tafatt klara av ett liv utan barn. Vad gör man liksom? Vi hittade oss själva på ARS 11 i Kiasma igår kväll.

En balansgång mellan världssmärta och afrikansk glädje.

Gillar stämningen när man tittat färdigt och funderar en stund med utsikten norrut.

det är insidan som räknas

Jag har fått följa med Evas drömslottsprojekt från dröm till slott. Här kommer det utlovade hemma hos från grillsäsongsavslutningen i lördags.

Det kryllade av vuxna och barn och i synnerhet pojkarna såg till att inviga lekstugan ordentligt.

"Arma gudmor som smugglar ner loppisfynd i julklappssäcken, tur att jag kom ihåg att ställa fram dem nu när hon var på väg."

Genialisk detalj: Vinglashållare utanför lekstugan. Kom väl till pass när det serverades låtsaskaffe i stugan.
 

Jag smög mig in i huset innan de andra gästerna kom in och råddade. Ni får själv dikta inredningstidningskommentarer till bilderna:

Inredningen har säkert gjorts i samråd med alla invånare men jag tycker mig se ganska mycket Eva i allt. Men åtminstone spiskupan är designad av fysikern i huset.

Sovrummet är harmoniskt som bara den men det är en grej som jag varit lite fundersam till. I ett ganska tidigt skede fick jag höra att dörröppningen till Evas walk in closet skulle vara formad som en båge. Eh, lite spanskinspirerat, hm. Och när jag såg öppningen så var jag ännu också lite "okej..." Men nu i somras dök listerna och själva valvet upp. Sådär. Perfekt.

Det var några som hann före mig till barnkamrarna.

Spjälsängen lär vara överlopps, ifall någon behöver.

Men vad var nu det där för bild mitt i allt? I den sista hörnan i snygga tvättstugan står paraplystället som hänger ihop med mig, och det där ena tv-programmet, men det passade bättre hos Eva än hos mig.

Evas drömslott har många fler rum än så här, men bilderna blev antingen dåliga eller så blev de inte av. Till exempel badrummet hittas i hennes egna blogg.

Lite smått behöver ju fixas ännu så tillsvidare är det insidan som räknas.