mä panen stereot lujempaa

Jag är sällan helt ensam. Det mesta jag gör och skriver om har barnen också deltagit i. Jag är ju vårdledig, liksom. Barnen är huvudsak för mig, men inte för min blogg. De hänger nu med som stereon i bakgrunden.

Loppistanden började värka illa i morse och det finns ju bara ett sätt att åtgärda det problemet.

 

Nöjda med saldot tittade vi också in i en av Borgås nya ekobutiker som så beskrivande heter Porvoon Ekokauppa. När det gäller mat är jag en marketmänska som äter malet kött, vet inte riktigt vad man ska göra med spelt, sesam och annan superfood. Men jag kunde ju nog fördjupa mig lite i maten.

Butiken på Mannerheimgatan är fin och vi hittar mer att köpa än vad vi behöver för vår utflykt i dag, så vi återkommer när nästa leverans av ekologiska grönsaker anländer. Grattis och lycka till  med butiken! (ett litet minus för att namnet och webben bara är på finska, men jag vet en som kan hjälpa till nån gång)

Vi fortsätter till stora nya lekparken som kommer att ha skuggiga bänkar att sitta på först om 30 år. Därifrån vidare för att leta efter ett pic nic-ställe ja joskus tuntuu kuin joku huutais apua merellä päin.

Sedan packar vi upp både mellanmål och uppköp och inspekterar. Det här är alltid lite scary när man har släppt sig loss på loppis. Vad HAR man riktigt köpt? Men hej, bara fina grejer i dag: helikopter, drickflaska, bok och t-skjorta.

Och så hemmamammans day spa. Jag ska ge också den här mindre gifitiga deodoranten en chans. Jag har testat ganska många olika och de funkar nu sådär. Men doven jag har i dag är nu ingen hit den heller.

Dags att åka hemåt ja mä panen stereot lujempaa.

Barn 1: "Älä hakkaa mua päähän"
Barn 2: "No anna sit tänne se helikopteri"

ja kun mun ikkunan alla ne huutaa tää ei voi olla näin
mä menen takaisin nukkumaan

vem vill ha, säg god dag

Tänk om vi behöver dem ännu? Nej, vi behöver dem inte. Vi bor vid en populär promenadstråk så nu bänkar vi oss vid köksfönstret och hoppas på det bästa.

edit. Jag skriver fortsättningen här i samma inlägg.

Tre och en halv timme senare råkade jag se (nej, vi satt inte i fönstret hela kvällen) att ett par på kvällspromenad stod och parlamenterade vid min skylt och om en stund knackade det på dörren. Paret ville ha allt och de lovade komma ännu i kväll! Bingo!

De bor 500 meter från oss och på några minuter stod deras paketbil på vår gård. Det var roligt att se hur glada de var. De har köpt huset för ett drygt år sedan och lät förstå att renoveringsbudgeten hade gått åt. Deras projekt för sommaren är att gräva ner dräneringsrör runt huset och de kommer en god bit på vägen med våra överblivna rör.

Vi knycklade in bråtet i bilen och kvinnan sa att hon gärna gör en gentjänst någon gång och gav mig sitt telefonnummer. Eftersom hon är sömmerska så skulle hon kunna sy något åt mig. Jag kom inte på det genast men här var jag sitter nu ser jag en fåtölj som skulle behöva ett nytt överdrag!

hos mormor i Dickursby

"Vårt tåg är halv två i Dickursby och flyget går först klockan fem, kommer ni till flygfältet så hinner vi ses och så kan vi äta något?" Det var min mamma och syster med dotter som ringde.

Dyr parkering och tråkig flygfältsmat lät inte så lockande, men sällskapet nog. Jag hade ett vagt minne av att någon nämt en restaurang i Dickursby och efter lite snabbt googlande visste jag vart vi ville, kalkylerade bilplatser och tog det vakna barnet med mig. Tåget kom enligt tidtabell och vi hittade fram.

Dickursby sådär i allmänhet är kanske inte vad alla skulle kalla "niin ihana!" men den här restaurangen är det. Alla inredningsdetaljer och -attiraljer är mitt i prick, det finns en ordentlig lekhörna som systerdottern och min femåring hölls bra i, maten var traditionell mormorsmat och med lite extra salt på var den utsökt. Stämningen var som på ett högtidligt 60-års kalas, till och med en präst kom in med ett festsällskap och när man blev nödig fanns utedasset bakom hörnet.

 

I en del av restaurangen finns dessutom en liten butik med bland annat coola cyklar och gulliga emaljmuggar.

Den prisvärda notan anländer med en gnutta nostalgi. Allas vår favorit pihlajanmarjakarkkin.

Min barndom inföll före pickandmix och megapussi och det var alltså verkligt stort att få se en godispåse. När vi var samlade, en åtta-tie kusiner, kunde morfar komma med en påse pihlajanmarjakarkkir och utse en av oss till utdelare. Vi satte oss i ring och delade noga de ungefär 19 karamellerna i påsen. Om vi var åtta fick man således två karameller var och de tre som blev över hade morfar döpt till jakoperä och de tillföll alltid utdelaren. Tre karameller i jakoperä var helt okej, äsh att vi inte var tie just den gången.

Mätta och nöjda vinkade vi av syster och dotter vid terminal två och fick mummopalvelu hit hem i kväll.

Så, om någon har anledning att vistas i Dickursby kan jag varmt rekommendera Mummola. Om man nu med våld ska försöka hitta ett minus, så skulle det kanske vara fasaden.

en smygtitt bakom strandbodarna

Ett av Finlands mest målade eller fotograferade motiv är säkert strandbodarna i Borgå. Nästan varje dag ser man turister stå på rad för att fotografera det välbekanta motivet. För en österbottning i exil som mig kopplas vyn ihop med teckningstimmarna i lågstadiet. Kritasken var prydd med just det här motivet. Efter sex års boende i den här staden var det dags för ett klick i förmiddags.

Vädret var kanske inte det bästa för ett riktigt vackert fotografi.

Alltid när jag nämner att jag bor i Borgå får jag kommentaren "Se Vanha kaupunki on niin ihana". Visst är den det!

Jag kanske har fel, men jag har för mig att de flesta som besöker Gamla stan går upp längs Mellangatan, svänger vid Rådhustorget och går ner längs Ågatan, köper en tesil i någon av inredningsbutikerna för att sedan slå sig ner på ett mysigt café med en kaffe och en runebergstårta. Vad mysigt! Så brukar jag också göra! "Vanha kaupunki on niin ihana!"

Men det lönar sig att gå lite längre in i kvarteren. Man kan fortsätta uppåt längs Mellangatan till Domkyrkan, ta till höger och sedan gå längs Hörngränd, Östra Långatan, Gymnasiegränd, Brobacken för att återvända till Ågatan.

I dag var det dessutom en alldeles speciell dag. Öppna Portar i Gamla stan, stod det i en liten annons i Borgåbladet.

Nu skulle man kunna komma med en lång rad syrendoftande, äppelträdsblommande, sommaregnsfuktiga inredningstidningskommentarer om hur man i all stillhet och nästan i smyg får stiga in i andra människors ingärdade hemliga små världar bara ett stenkast från turistvimlet och drömma sig bort till somriga eftermiddagar med rabarberpaj... Men jag låter bilderna tala för sig själv.

 

Den här porten skulle gärna få stå öppen nästa gång.

Av allt att döma har jag gått rundan just rätt väg. På sista innergården hittar jag det finaste spontana caféet jag någonsin sett.

Här fick jag en nygräddad munk till mitt förmiddagskaffe.

Mycket mycket nöjd stiger jag in i turistvimlet igen. Butikerna tar jag en annan dag.

Solen har tittat fram och efter att ha smygtittat på vad som finns bakom strandbodarna ser de ännu lite finare ut. Vanha Porvoo on niin ihana!

sen uskottiin karkottavan pahan silmän

Jag blev uppe sent med boken Kuningattaren kaupungissa - vanhoja taloja, unelmien koteja. För två år sedan besökte jag mässan Renovera ger mera i Lovisa och flera av husen i boken har jag tassat omkring i. Boken är fin men det var kanske lite mycket för en läsning, dels vill man bläddra i den som en inredningstidning, dels borde man fördjupa sig i berättelserna.

Ylipappi Aaronin hauta heter berättelsen om huset med den här farstukvisten.

"Sinisen porstuan väri juontaa Välimeren maihin, jossa sen uskottiin karkottavan pahan silmän. Tosiasiassa siniseksi maalatut ikkuna- ja ovenpielet karkottavat tauteja kantavia kärpäsia ja sen myötä "pahan silmän" aiheutttamat sairaudet."

Renovera ger mera har ju döpts om till Lovisa historiska hus. Vi ses där den 27-28 augusti!

Men tillbaka till den där blå färgen. Vi har nyligen byggt ut vårt lilla gamla hus till ett lite större hus. Bland annat byggde vi en ny trappuppgång och ville få en traditionell blå färg på den. Det jag inte visste då var att den skyddar oss från att följas av det onda ögat när vi går upp till våra sovrum. Men det är ju ett trevligt bonus.

mitt i allt SKA bli en blogg

Nu ska jag få igång min blogg. Jag gjorde ett försök i höstas men det blev inte så mycket av det. Namnet tar jag med mig och hoppas på det bästa.

Jag börjar mitt i allt utan introduktioner eller avsikter. Vi får se vad det blir. Jag inbillar mig att jag har tid att blogga nu, jag blev ju vårdledig i dag för att vara hemma i tre månader med mina pojkar på två och fem år. Dagen till ära har också våra äppelträd slagit ut i blom.

Boken på bilden fick jag låna av min chef över sommaren. Den tänkte jag fördjupa mig i när barnen har lagt sig. På bilden skymtar, förutom mina fina pelargonior, våra vissnade påskblommor. Och en traktor mitt i allt.