Vi har firat påsk i våra barndomstrakter och -hem och nu när vi själv har barn öppnas en hel del portar till det förflutna. I dag var jag matgäst i vår gamla lekstuga och tjuvlyssnade på barnens lek i vår gamla koja under en gran.
Skolan vi gick i hade ingen modersmålsinriktad finska för finsksspråkiga barn. Vi fick agera facit och förhöra klasskamraterna på böjningsformer.
I närskogen har en koja under en gran hållit sig ganska bra sedan 1980-talet. Vad jag minns så handlade livet i den om att göra kojan bättre, om att bygga upp ett matförråd inför vintern och hålla utkik efter farliga djur. Det lät lite annorlunda i dag:
"Haluksä kattoo Salama ykköstä vai kakkosta? Ai ykköstä, okei. Tshing."
Men klätterträdet ja, det som det växer skägglav på och som femåringen tryggt kan klättra upp hur högt som helst i. Vad jag svarade på frågan om det var mitt favoritklätterträd när jag var liten?
"Ei, se oli silloin joulukuusen kokoinen, onhan se kasvanut siinä 30 vuotta sen jälkeen kun mä olin sun ikäinen."
Trettio år. Jag är visst gammal som ett träd.
Ojdå. Vår lekstuga ser ju ut som från ett Tjernobyl-reportage där livet plötsligt stannat upp. Gillar Kultapossukerho-klistermärket.
SvaraRadera