rakentaminen on omien virheiden korjaamista

Badrummet på första våningen var ett kämpigt rum att inreda. Vi har läst för mycket av husdoktorn Panu Kailas texter för att börja duscha på golv och väggar. Därför duschkabin. Efter att ha tittat på skåp efter skåp med bubblig design, integrerad radio och blå ledbelysning fastnade vi för det enklaste och osynligaste. Riktigt, riktigt fint är ju skåpet ändå inte så jag försöker överkompensera med IKEA-konst som blickfång i stället.

Duschkabinen är fungerande och jag ryms dit med båda ungarna. Den största fördelen är att golvet hålls torrt när man duschar och därmed också strumporna timmarna efter att någon duschat.

Väggen mitt emot ser ut så här.

Under hela byggtiden letade jag efter ett gammalt skåp i helträ som skulle passa till den här lavoaren. Men det gick inte vägen. Nu har vi ett mdf-skrangel och jag funderar allvarligt på att måttbeställa ett motsvarande i riktigt trä. Jag nästan grät en skvätt när vi installerade skåpet, fram tills dess var allt i huset i riktigt trä.

Men lugn bara, jag överlever nog. Jag är riktigt nöjd med helheten! Sifferkrokarna är inflyttningsgåva från storasyster med familj.

Golvet har åttakantiga vita och fykantiga blå rutor. Mannen och grannen lade golvet en natt för ganska exakt ett år sedan. Ett par dagar senare gav jag mig på att sätta dit fogmassan, vilket inte blev min mest lyckade arbetsinsats under byggtiden. Själva fogarna är ganska bra men en hel massa massa hade stelnat på själva kaklen.

Fogningsarbetet tog kanske 12 timmar, men utöver det har jag satt säkert tredubblet med tid på att gnugga, blöta, skrapa och polera bort fogmassa från plattorna. Och närhelst jag har riktigt tråkigt finns det fortfarande skrapning to do. Rakentaminen on omien virheiden korjaamista.