26.9.11
inte riktigt min grej
Att odla jordgubbar vertikalt kan kännas som en bra idé.
Efter en skörd på 20 jordgubbar, huvudbry med pumpen och en konstaterad brist på passionerat vertikalodlarintresse ser det ut så här.
Mossa, mögel och halvdöda plantor. Vertikal odling var inte riktigt min grej.
Efter en skörd på 20 jordgubbar, huvudbry med pumpen och en konstaterad brist på passionerat vertikalodlarintresse ser det ut så här.
Mossa, mögel och halvdöda plantor. Vertikal odling var inte riktigt min grej.
svampar överallt
I år har jag för första gången i mitt liv upplevt trattkantareller. Mitt i allt bara, överallt.
För en som är uppvuxen i de österbottniska svampskogarna med soppar och riskor så är det här ganska häftigt.
Lite av häftigheten försvinner när man torkar dem.
För en som är uppvuxen i de österbottniska svampskogarna med soppar och riskor så är det här ganska häftigt.
Lite av häftigheten försvinner när man torkar dem.
24.9.11
också en utflykt
Nog är det ju en utflykt att hänga en lördag kväll på stranden i Hertonäs och samtidigt testa telefonens panoramafunktion.
21.9.11
spontana val är säkra kort
Jag har problem med tapeten till köket.
Den grå panelen visar färgen på de nya köksskåpen och klockan är något av en färgkarta för köket.
Den övre tapetbiten från Tapettitalo är det ledande alternativet just nu. Nackdelen är att bakgrunden påminner lite för mycket om färgen på gipsskivorna som ska tapetseras. Den nedre tapeten har jag köpt och kasserat som tråkig. Men jag har inte riktigt fyndat och fastnat och då känns det inte rätt.
När jag fastnar för en tapet, en tapet, en tapet eller en tapet händer det spontant, nästan i misstag, och jag vet att jag kommer att vara nöjd resten av livet.
Den grå panelen visar färgen på de nya köksskåpen och klockan är något av en färgkarta för köket.
Den övre tapetbiten från Tapettitalo är det ledande alternativet just nu. Nackdelen är att bakgrunden påminner lite för mycket om färgen på gipsskivorna som ska tapetseras. Den nedre tapeten har jag köpt och kasserat som tråkig. Men jag har inte riktigt fyndat och fastnat och då känns det inte rätt.
När jag fastnar för en tapet, en tapet, en tapet eller en tapet händer det spontant, nästan i misstag, och jag vet att jag kommer att vara nöjd resten av livet.
17.9.11
vi har en tambur
Haha, snyggt foto. Är det såhär bänken ser ut under berget av skridskor, hjälmar, jackor, teckningar, reklampost etc. Bilderna är tagna i juni.
Det är egentligen planerat med ordentliga skåp just här men vi återvinner en bänk från gamla tamburen tillsvidare. Korgarna fick vi från tv-programmet som jag SKA berätta mer om en vacker dag. Klädhängaren har min mamma köpt på auktion eller loppis.
Till vänster skymtar rummet som blir kök i december.
Bilden är tagen från matsalen och köket blir alltså till höger om ytterdörren. Taklampans placering är ett mysterium för mig, vi pekade ut placeringen en natt för 1,5 år sedan och jag har ingen aning om vad vi tänkte. Dörren till vänster leder till badrummet.
Man kan tycka väldigt mycket om ett golv.
Det är egentligen planerat med ordentliga skåp just här men vi återvinner en bänk från gamla tamburen tillsvidare. Korgarna fick vi från tv-programmet som jag SKA berätta mer om en vacker dag. Klädhängaren har min mamma köpt på auktion eller loppis.
Till vänster skymtar rummet som blir kök i december.
Bilden är tagen från matsalen och köket blir alltså till höger om ytterdörren. Taklampans placering är ett mysterium för mig, vi pekade ut placeringen en natt för 1,5 år sedan och jag har ingen aning om vad vi tänkte. Dörren till vänster leder till badrummet.
Man kan tycka väldigt mycket om ett golv.
9.9.11
28.8.11
historiska hus blev en stol
Lovisa Historiska Hus är mäktigt. Mera hemma hos än vad mitt i allt kan ta in på en gång (+fotograferingsförbud i de flesta husen).
I sista loppisskyltfönstret stod en stol. Och så började det hända saker. En sådan måste finnas i min "ateljé". Dessvärre fanns det en till likadan inne i butiken. Det blev ett djupt parlamenterande om huruvida jag bara kan ta en när jag egentligen bara vill ha en, samtidigt som det nästan är ett smärre brott att dela upp ett unikt möblemang för att aldrig mötas igen. Så det blev två stolar.
Jag tackar min kära make för födelsedagspresenten. Han försummade dagen i vintras men är nu varmt förlåten.
Kakelugnen är vår enda och finns i nuvarande köket. Vi har precis beställt nya köket och efter att vi installerat det i vinter så blir gamla köket mitt revir och får den här tapeten. I fall att inte planerna ändras mitt i allt.
Bilagan som följde med Vartti 21.8 och fungerade som evenemangsguide innehåller bilder och berättelser från varje hus, bästa inredningstidningen på länge! På www.ostnyland.fi finns mer stämningar.
I ett av husen hittade jag golvmålningen som jag planerar längs väggarna i finsalongen, fast med lite andra färger.
I sista loppisskyltfönstret stod en stol. Och så började det hända saker. En sådan måste finnas i min "ateljé". Dessvärre fanns det en till likadan inne i butiken. Det blev ett djupt parlamenterande om huruvida jag bara kan ta en när jag egentligen bara vill ha en, samtidigt som det nästan är ett smärre brott att dela upp ett unikt möblemang för att aldrig mötas igen. Så det blev två stolar.
Jag tackar min kära make för födelsedagspresenten. Han försummade dagen i vintras men är nu varmt förlåten.
Kakelugnen är vår enda och finns i nuvarande köket. Vi har precis beställt nya köket och efter att vi installerat det i vinter så blir gamla köket mitt revir och får den här tapeten. I fall att inte planerna ändras mitt i allt.
27.8.11
26.8.11
där Högforsen ryker in
"Nå, det är nu ett ställe där man lagar mat på en gammal Högfors som alltid bara ryker in."
"Vi rev allt tills bara stockarna var kvar i bastun."
"Där sitter man mitt i skogen bland myggorna."
Min kompis har inte berättat så jättemycket om ett sommarviste som hon är ingift i på Replot. Under ett par år har jag hunnit bli ganska nyfiken på vad det är för ruckel hon drar sig tillbaka till ibland.
Min man har födelsedag i juli och jag spontankomponerade ihop ett program dagen till ära. Loppisrunda i Vasa, lunch på Strampen och så bjöd jag in oss på eftermiddagskaffe till Replot.
I köksstugan står det nyaste loppisfyndet "Den stint stirrande draken". Säger den månne mer om ägaren eller om loppisutbudet i Vasa? Nu har prylen flyttat till Helsingfors för att samla pengar i sig.
Och så Högforsen. Den jag hört så mycket om.
Och naturligtvis klassisk tuppkonst.
"Vi rev allt tills bara stockarna var kvar i bastun."
"Där sitter man mitt i skogen bland myggorna."
Min kompis har inte berättat så jättemycket om ett sommarviste som hon är ingift i på Replot. Under ett par år har jag hunnit bli ganska nyfiken på vad det är för ruckel hon drar sig tillbaka till ibland.
Min man har födelsedag i juli och jag spontankomponerade ihop ett program dagen till ära. Loppisrunda i Vasa, lunch på Strampen och så bjöd jag in oss på eftermiddagskaffe till Replot.
Tala om att missförstå.
Jag blev väldigt, väldigt förtjust i tapeten i ena stugan.
Tallrikssamlingen lär härstamma från en skicklig gårdfarihandlare som såg till ingen på Replot blev utan.
Den passar perfekt i cityhemmet, till exempel bredvid den här.
När paret gifte sig i våras berättade svärmodern i sitt tal om hur min kompis överraskade hela släkten med att baka bulla i den.
"Högforsen som inte gjort annat än rykt in de senaste 30 åren".
Bredvid vedspisen står ett halvmodernt kök så matlagningen är inget större projekt än vad man själv gör det till. Men att tvätta sig måste väl vara ett programnummer när man håller på och bygger om bastun. Eller så har man bara inte råkat nämna att den är färdig.
Vi tackar för Replotgrisarna och ursäktar att vi inte hade någonting med oss. Fast det här stället har kanske prylar så det räcker.
Och naturligtvis klassisk tuppkonst.
23.8.11
välkommen vardag
Vardagen har nått också den här familjen och plötsligt handlar den tid vi är hemma om påklädning, avklädning, byke och spagetti bolognese.
Till höger om det genialiska smutsbyknedkastet (röret har avinstallerats) och trappan har vi vårt klädrum. Det är planerat som klädrum eller arbetsrum. Men klädrum it is. Kläderna cirkulerar alltså, i bästa fall, endast mellan det här rummet och tvättstugan i källaren.
Barnkammaren var redan tapetserad när jag hittade en kass med fem rullar uggletapet på Uusiokeskus för fyra euro. Lampan valde storebror på IKEA, spegeln är köpt på Vanhan joulumarkkinat för ett tiotal år sedan och Antonius står för ordningen. Golvlist saknas.
Till höger om det genialiska smutsbyknedkastet (röret har avinstallerats) och trappan har vi vårt klädrum. Det är planerat som klädrum eller arbetsrum. Men klädrum it is. Kläderna cirkulerar alltså, i bästa fall, endast mellan det här rummet och tvättstugan i källaren.
Barnkammaren var redan tapetserad när jag hittade en kass med fem rullar uggletapet på Uusiokeskus för fyra euro. Lampan valde storebror på IKEA, spegeln är köpt på Vanhan joulumarkkinat för ett tiotal år sedan och Antonius står för ordningen. Golvlist saknas.
19.8.11
nu talar vi loppis
Jag visste att Loppis-skyltarna skulle komma att stå tätt längs vägarna när vi körde genom Sverige. Men för säkerhets skull hade jag googlat lite och tänkt att Tanums loppis kanske kunde vara något för mig. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig, men inte var det det här.
Som tur var det inte stängt ändå, vi var där på torsdagen.
Gården var proppfull med skjul och baracker och allt var bara loppis, loppis, loppis. I varje skrymsle.
Mitt i allt det här hade jag inga svenska pengar, vi hade just kommit över gränsen från Norge. Vilken amatör jag är.
Men pojkarna hade lite. De hade precis fått varsiga 20 kronors sedlar av min norska svåger. Den yngre lånade sin sedel till den äldre som köpte den här för 25 kronor.
Som tur var det inte stängt ändå, vi var där på torsdagen.
Gården var proppfull med skjul och baracker och allt var bara loppis, loppis, loppis. I varje skrymsle.
Mitt i allt det här hade jag inga svenska pengar, vi hade just kommit över gränsen från Norge. Vilken amatör jag är.
Men pojkarna hade lite. De hade precis fått varsiga 20 kronors sedlar av min norska svåger. Den yngre lånade sin sedel till den äldre som köpte den här för 25 kronor.
16.8.11
jessis pusselbit
Jessi har återvänt från sin bloggpaus. En dag under den pausen träffade jag henne. Hon har villan andra sidan holmen där jag växte upp.
Från skolavslutning till skolstart var vi tillsammans nästan varje dag. Vi sprang till oss, vi sprang till dem, vi simmade, lekte, stod på händerna, spelade spel, läste serietidningar och badade bastu. Tills vi blev tonåringar. Efter nästan 20 år råkade vi vara på holmen samtidigt och promenerade längs samma villaväg.
Dagarna och somrarna har flutit ihop till en enda lång barndomssommar och det är inte många enskilda minnen som finns kvar. Jag minns ändå att Jessi på den här vägen berättade om Tjernobylolyckan för mig, hon hade hört om den på radio.
Tiden har stannat men en ny generation gör det vi gjorde.
Köksmattan var starkt turkos och rosa när min mamma vävde den för att ge som inflyttningsgåva när Jessis villa blev färdig på 1980-talet. Själva villan har nog krympt med åren. Den var ju stor.
Ännu efter så här många år vet jag exakt vad jag ska sätta foten när vi springer över strandklipporna. Jag vet i vilket skåp man hittar Hotell och Sätt sprätt på en miljon. Och var Kalle Ankorna finns.
Fint.
Från skolavslutning till skolstart var vi tillsammans nästan varje dag. Vi sprang till oss, vi sprang till dem, vi simmade, lekte, stod på händerna, spelade spel, läste serietidningar och badade bastu. Tills vi blev tonåringar. Efter nästan 20 år råkade vi vara på holmen samtidigt och promenerade längs samma villaväg.
Dagarna och somrarna har flutit ihop till en enda lång barndomssommar och det är inte många enskilda minnen som finns kvar. Jag minns ändå att Jessi på den här vägen berättade om Tjernobylolyckan för mig, hon hade hört om den på radio.
Tiden har stannat men en ny generation gör det vi gjorde.
Köksmattan var starkt turkos och rosa när min mamma vävde den för att ge som inflyttningsgåva när Jessis villa blev färdig på 1980-talet. Själva villan har nog krympt med åren. Den var ju stor.
Ännu efter så här många år vet jag exakt vad jag ska sätta foten när vi springer över strandklipporna. Jag vet i vilket skåp man hittar Hotell och Sätt sprätt på en miljon. Och var Kalle Ankorna finns.
Fint.
vitt hus med vita knutar
Det huvudsakliga målet för sommarens nordiska road trip var systerns vita hus en bit utanför Oslo. Gästrummets franska balkong vetter mot ett litet naturskyddsområde med enorma gamla träd och en porlande bäck 20 meter nedanför balkongen. Från takfönstret ser man långt över byn och den omkringliggande landsbygden.
Två våningar ner sover värdparet med en gammal dörr som sänggavel. Dörren är ett minne från förra lägenheten där husbolaget behövde bli av med överlopps dörrar.
I följande rum sover prinsessan. Sängen var pappans när han var liten.
Efter bad i Oslofjorden, besök på en bondgård och en tur i marka kastade vi oss i loppisfåtöljen...
... eller i mysrummet på vinden.
Utsikten från köket är rolig. Bara att vår Skoda bryter mönstret.
Två våningar ner sover värdparet med en gammal dörr som sänggavel. Dörren är ett minne från förra lägenheten där husbolaget behövde bli av med överlopps dörrar.
I följande rum sover prinsessan. Sängen var pappans när han var liten.
Efter bad i Oslofjorden, besök på en bondgård och en tur i marka kastade vi oss i loppisfåtöljen...
... eller i mysrummet på vinden.
Utsikten från köket är rolig. Bara att vår Skoda bryter mönstret.
14.8.11
trädgårdsgym
-Ta hit en grävmaskin och få bort dem vips bara, sa en välmenande förbipasserare när han såg mig jobba med min tredje rotknöl.
-No way, det här är mitt gym och min avreageringsplats.
Vår tjocka och vilda hagtornshäck grävdes bort när vi började bygga ut huset. I det skedet tänkte vi att vi kanske planterar om häcken efter bygget och bad grävmaskinsföraren ställa rötterna någonstans. Nu, två år senare, är vi övertygade om att vi inte vill ha en hagtornshäck. Men plantorna verkar vara av annan åsikt, de växer och frodas och har rotat sig ordentligt. Det tar ungefär två timmar för mig att hugga mig runt en knöl och få bort den. Marken är stenhård och rötterna tjocka.
Min vana trogen radar jag upp knölarna vid promenadstråket tillsammans med var så god-skylten. Om de inte far i väg av sig själv så åker de till avfallsstationen.
Fyra har jag fått bort nu. Där är nog en 15 stycken kvar.
-No way, det här är mitt gym och min avreageringsplats.
Vår tjocka och vilda hagtornshäck grävdes bort när vi började bygga ut huset. I det skedet tänkte vi att vi kanske planterar om häcken efter bygget och bad grävmaskinsföraren ställa rötterna någonstans. Nu, två år senare, är vi övertygade om att vi inte vill ha en hagtornshäck. Men plantorna verkar vara av annan åsikt, de växer och frodas och har rotat sig ordentligt. Det tar ungefär två timmar för mig att hugga mig runt en knöl och få bort den. Marken är stenhård och rötterna tjocka.
Min vana trogen radar jag upp knölarna vid promenadstråket tillsammans med var så god-skylten. Om de inte far i väg av sig själv så åker de till avfallsstationen.
Fyra har jag fått bort nu. Där är nog en 15 stycken kvar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



