som det alltid brukar gå

Alltid samma förväntansfulla känsla i magen när man går in, också när det är världens största i Älmhult.

Nyheterna som Anna-Lena bloggar om har anlänt. Svarvade bordsben, gott folk.

Vi hittar det vi på riktigt behöver: tvättkorgar till smutsbyknedkastet och skriver noga upp hyllnumret. Jag flinar åt produkten FEJKA och tänker "Oj, vad vågat att ha en badrumstavla i ett sovrum".

Väl framme i vid självbetjäningslagret är vårt hyllnummer ändå fel och datorn visar att tvättkorgen vi vill ha består av tre olika paket, och vid paketet för hjulen står det "kontakta personalen". Vi kontaktar personalen och får höra att hjulen är slut och anländer om två veckor. Så IKEA.

Världens största IKEA är, om än det mest labyrintiska och oinredda jag besökt, precis som en vanlig IKEA.

Där man packar ihop sitt krafs i ett av uppköpen. Kannan i kostade 25 kronor i fyndhörnan, ordinarie pris 79.

1700-tal för min trädgård

Kulturstigarna i Linnés Råshult är för tillfället inspirationskälla nummer ett när jag tänker mig hur vår trädgård en dag ska se ut.

Det regnade på ängarna där Carl von Linné lärde sig allt om växter. Mitt sällskap ville inte låta sig inspireras. "Enjoying every minute", sa en av dem.

Efter döda eken vände vädret och därmed humöret.

Hur ska jag komma igång med min trädgård nu då? Kanske med strategiskt placerade solrosor.

God Jul EXPEDIT, MALM, BEKVÄM & CO

Älska-hata IKEA? Hursomhelst, det pirrar till lite i magen när vi kör in i Älmhult. Här öppnades första butiken 1958, här finns världens största i dag samt de vitala funktionerna för hela kedjan.

Orsaken till att vi är i Älmhult är att vi på vår lilla Norden runt resa besöker våra kompisar som bor här och jobbar gissa var. Tyvärr fick de för några dagar sedan besked om ett sjukdomsfall i Finland och åkte dit. Hemnyckeln lämnade de i receptionen till inredningshimlen. Nu är vi hemma hos.

Gör dig redo för lite IKEA-bingo:

 KNAPPA såg vi hänga i ungefär vart tredje hem när vi tog vår kvällspromenad.

Vi försöker undvika att göra ett IKEA-test för att se om frukostbordet MALM håller som trampolin för en tvååring och en femåring

Bra placering av två EXPEDIT i ett hörn!

Mitt i allt det här då? Jag var med när mannen i huset köpte kryddburkarna med metallfärgade lock på Finlands första IKEA ungefär 1999. Han satte chili i en av burkarna och tömde allt i såsen när han bjöd oss på höna samma år. Hot hot.

BEKVÄM behöver ni ingen bild på, kökspallen som alla har. Den finns också här.

När man bor hemma hos någon är man ju lite rädd att barnen har sönder något. REGOLIT är i farozonen. 499 kr.

Vad mer? Här är det God Jul hela året.

fånga känslan

Jag simmar i solnedgångar men både kamerorna och huvudet är proppfulla med bloggmaterial. På fredag kväll ska det produceras, vi har en sex timmars bilresa framför oss.

Som sommarläsning har jag nyaste Lantliv och ser man på: Fånga känslan, rottingfåtölj 2899 kr.

Lika som bär?

cars med attityd

Vi satt på bryggan och drog upp abborrar när mitt i allt Vrooooom vrooooom...

Storebrors favorit till vänster och lillebrors till höger.

Jag har ibland tänkt att kanske bilägare är som hundägare och mer eller mindre medvetet skaffar en bil som liknar sig själv. Där hade jag fel. De minsta bilarna hade de största chaufförerna.

Min egen tre i topp.

Tre:

Två:

Första plats går till Datsun med motiveringen: "Det krävs attityd"

pisspaus i Kaitsor

Lupiner? Nej tack.

tanttu i torpet

Mina pojkars farfars mors farfarsfar kom som torpare till Etseri (Ähtäri på finska) i slutet av 1800-talet och byggde Luomas torp.

För en ingift går generationerna och historierna lätt i kors men för pojkarnas skull försöker jag skriva upp en del och fråga och fråga. Mannens farmor berättar gärna. Om hur hon under vinterkriget skickades från Vasa för att bo hos sin faster i torpet. Om hur kallt det var. Hur väggen bakom hennes säng var helt nerisad, hur hon som sjuåring skidade till skolan och matsäcken frös på vägen, hur brunnen frös, hur hon, när torpets egna kossor sinat, tillsammans med sin faster gick till en annan gård efter mjölk när termometern visade -42. Fastern var rädd för spioner och tog med lilla flickan som skydd.

I lördags gjorde vi en utflykt till simstranden stannade vi vid ett laduloppis. Där hittade jag en sommarklänning för fyra euro. "Ai sä löysit tantun", säger emäntän som håller loppiset. När jag kommer ut säger en annan emäntä "Ai sulleko toi tanttu sopii". När vi återvänder till torpet säger mannens farmor: "Onpa hyvän näköinen tanttu!" Trots mina rötter i djupaste Eteläpohojammaa så har jag aldrig hört ordet. "Joo, no sehän on leninki, pohojalaasta", säger farmor.

Byggnaden bakom mitt sommarskutt (som min femåriga fotograf kräver) är den som jag nästan fascineras mest av vid torpet. Bastun. Farmors farmor Klara var byns barnmorska och hennes tio egna, och byns alla, barn föddes här. Varmt vatten, avlopp, tysthet, avskiljdhet, ensamhet. Ett tryggt ställe att föda och födas på.

Fyra av Klaras barn kunde inte som vuxna livnära sig på torpet och åkte till Thunder Bay i Kanada för att bygga järnvägar och återvände aldrig. "Ajattele, ne lähti täältä metsän keskeltä sinne. On se ollut kova paikka", funderar farmor.

Häng med till själva torpet.

Invändigt har torpet isolerats och inretts på nytt på 1960-talet. Före det var väggarna tapetserade med tidningspapper, verandan var annorlunda och man hade sommarrum av paff på vinden. En av gårdsbyggnaderna har brunnit ner. Några ursprungliga möbler har fått stanna inomhus men allt är garnerat med ett sammelsurium av årtiondens modepynt och -prylar.

Många av de verkliga skönheterna, de som farmors farfar själv snickrat och som har ett verkligt värde i dag är bortflyttade till bastuvinden och uthusen. För farmor står de för krig, kyla, elände. Låt vara att de är shabby chic.

Farmor hatade att komma hit från Vasa. På 1960-talet vände det, nymodigheterna fick flytta in och nu är det här farmors käraste ställe. Kolo kallas det av den här generationen. På byn talar man om Luoma.

I garaget står den del grejer som är på väg hem till oss, bland annat gula soffan med krysset och rödaktiga bänken/lådan. För att vara riktigt ärligt så tycker jag nästan att möblerna hör hemma här och inte hos oss.

Bilen är ett underverk. Mannen och hans två år äldre kusin överlevde, utan säkerhetsbälten, tre varv runt och en landning på taket i slutet av 1980-talet.

Här, bland grejerna och historierna på Luoma, är det riktigt gott att tassa omkring i min tanttu och fundera på hur det skulle vara att föda i bastun.

livet enligt Liina

De som känner mig på riktigt kommer att dra på smilbanden om en halv sekund. För er andra kan jag berätta att djur inte hör till mina allra största intressen.

I dag besökte vi mjölkgården bredvid torpet. Där stod de och idisslade och tittade på oss med sina stora ögon. Jag har inte tänkt på mjölkmängder tidigare men Liina är ett imponerande kapitel. Hon mjölkar kring 20 liter mjölk om dagen, har fått kalvar 11 gånger och under sin livstid mjölkat cirka 120 000 liter mjölk. Oj.

Jag täcks nästan inte erkänna att jag också har tagit en massa hundbilder i dag. Men dem får ni inte se. I morgon blir det något från torpet.

finsalongen

Som en del av en lång kedjereaktion av släktingar som flyttar levererade min kusins golfkompisar ett salongsmöblemang som jag ärver av min gammelmoster och som min morfars (nu 90 år) morfar Isak Penttala köpte på en auktion för ett lite längre tag sedan.

Nu blir vår gamla matsal finsalong. Väggarna och golvet ska få färg men det kräver lite tankearbete först. Vad ska man liksom kombinera med illgrönt?

Vi ställde in möblerna, bjöd flyttkillarna på middag och styrde kosan mot ett torp i Ähtäri. På vägen malde inredningstankarna på. Det ser ut som om jag blir jag tvungen att försöka mig på en festlig golvmålning och så får jag lov att jaga en kamin, ty rummet har skorsten.

Jag är ingen erfaren bloggläsare men ja gillar finsalongen.

vad ska man med soffor till?

Det finns inte tid för tv i mitt liv. Nya vardagsrummet på vinden fungerar främst som genomfartsled till sovrummet eller balkongen. Och som en räddning när barnen vaknar för tidigt.

Sofforna köpte vi i höstas, en vecka för tidigt för att ha fått dem till ett nytt nedsatt pris. Filtarna har min mamma designat för Koskisen Kutomo på 1980-talet och de har köpts på loppisar flera år senare.

Ikeabordet och Aaltopallen har vi också fått av Kanal 5, mer om det i ett senare inlägg.

Här får ni en första skymt av gamla huset.

När man ger sig på att tapetsera för första gången i sitt liv. Då ska man börja på ett enkelt ställe med en enkel tapet.

Plats för distansarbete. Bordet är från Fiskars Antikmarknad för ett tiotal år sedan. Stolen heter Patrik.

Även om jag inte har tid att sitta på soffor har jag varit väldigt nöjd med köpet. Bara för lådornas skull.

glädje är att ge

Tidigare i sommar ställde vi till med ett litet gårdsloppis. Det var kul. Ifall nån undrar.

one of those days

Rottingstol från Uusiokeskus, 10 euro. Stadig men lacket har ramlat av. 2,5 meter stadigt blåblommigt bomullstyg från Samaria, 4 euro. Vit stor lampskärm från Uusiokeskuks, 2 euro.

Från byggvaruhus på hemvägen:

- grå sprayfärg, 4,50 euro

- sladdlampa för utomohusbruk, 14 euro

Hittat hemma:

- sladdskydd som jag sytt till sladdar som för länge sedan flyttat till andra ställen.
- två gamla dynor.

En liten stund med järnborste, en liten stund med sprayflaska, en lång stund med overlockmaskinens trådar och vi är lite mer redo för sommaren.

Jag lovade behandla treassen före midsommar. Det blev en gammal matta. Bordet är från Ikea och det har skuttat omkring och letat efter rätt sällskap i fem år. Kanske nu.

Vasen har vi fått av Sveriges kanal 5 och på insidan av fönstret står Greta Garbo-pallen.

Kvällarna har redan börjat mörkna (eller så är jag uppe sent) och när jag sätter mig i fåtöljen med mitt kvällste ser jag vad mannen pysslat ihop i dag. Den vajar fint i vinden.

rakentaminen on omien virheiden korjaamista

Badrummet på första våningen var ett kämpigt rum att inreda. Vi har läst för mycket av husdoktorn Panu Kailas texter för att börja duscha på golv och väggar. Därför duschkabin. Efter att ha tittat på skåp efter skåp med bubblig design, integrerad radio och blå ledbelysning fastnade vi för det enklaste och osynligaste. Riktigt, riktigt fint är ju skåpet ändå inte så jag försöker överkompensera med IKEA-konst som blickfång i stället.

Duschkabinen är fungerande och jag ryms dit med båda ungarna. Den största fördelen är att golvet hålls torrt när man duschar och därmed också strumporna timmarna efter att någon duschat.

Väggen mitt emot ser ut så här.

Under hela byggtiden letade jag efter ett gammalt skåp i helträ som skulle passa till den här lavoaren. Men det gick inte vägen. Nu har vi ett mdf-skrangel och jag funderar allvarligt på att måttbeställa ett motsvarande i riktigt trä. Jag nästan grät en skvätt när vi installerade skåpet, fram tills dess var allt i huset i riktigt trä.

Men lugn bara, jag överlever nog. Jag är riktigt nöjd med helheten! Sifferkrokarna är inflyttningsgåva från storasyster med familj.

Golvet har åttakantiga vita och fykantiga blå rutor. Mannen och grannen lade golvet en natt för ganska exakt ett år sedan. Ett par dagar senare gav jag mig på att sätta dit fogmassan, vilket inte blev min mest lyckade arbetsinsats under byggtiden. Själva fogarna är ganska bra men en hel massa massa hade stelnat på själva kaklen.

Fogningsarbetet tog kanske 12 timmar, men utöver det har jag satt säkert tredubblet med tid på att gnugga, blöta, skrapa och polera bort fogmassa från plattorna. Och närhelst jag har riktigt tråkigt finns det fortfarande skrapning to do. Rakentaminen on omien virheiden korjaamista.

There, I Fixed It

Också min man bor hemma hos oss. Han är hjärnan bakom en stor del av tekniken i huset och det mesta är ju sådant som är gömt inne i väggarna eller som far omärkbart genom luften.

Vår källare är inte ännu kopplad till vårt ventilationssystem och det är tydligen otänkbart för en ingenjör att låta den kalla luften vara där när när den behövs på vinden.

"There, I Fixed It", skriver mannen på facebook.

Installationen omfattar också en fläkt och en luftrenare nere i källaren och jag antar att bilden redan skickats in till There, I Fixed It.

I samband med den här bilden kan jag inte låta bli att presentera det mest genialiska i vårt hus: Smutsbyknedkastet! Såväl stora som små invånare kastar ner sitt byk precis där röret är just nu och vi behöver inga bykkorgar. Alltså behöver korgarna inte tömmas och byket behöver inte bäras ner!

Helt oplanerat men så fantastiskt!